Idag är det där med flyktingkatastrofen i Syrien en het potatis: Ska vi ta emot flyktingar? Hur många i så fall? Eller ska vi försöka hjälpa på plats? En jätte-svår fråga, som det antagligen inte finns ett enda rätt svar på. Kanske lite av allt är svaret. Men det skrämmer mig något otroligt när vuxna välbärgade människor. med bra inkomst, hus, bil och familj tycker att det är helt OK att säga: ”Sorry, du har vandrat genom Hades portar och helvetet på jorden. Men vi är så rädda om vårt eget skinn och status att vi inte tänker släppa in er….” (Länk)

Vi måste ta hand om våra egna först!” Självklart måste vi det! Det är inte rättvist att det finns människor som är svenska medborgare, men som trots det står utan socialt nätverk och skydd. Det är inte rättvist att människor står utan bostad och tvingas bo på gatan. Men det är bara naivt att tro att bara för att vi skulle sparka ut alla romer, stänga alla gränser för asylsökande och låta någon annan ta hand om problemet så skulle vi kunna skapa ett nytt Utopia i Sverige. Problemet är långt, långt mer komplext än så. Det finns finansiella statliga poster som läcker som såll, inte för att de har en stram budget utan för att de är så ineffektiva med pengar. Det spelar inte någon roll hur mycket pengar som sparas – om de bara rinner genom fingrarna igen eller hur? Ta mitt lokala universitetssjukhus t. ex: Akademiska Sjukhuset. Jag vet inte om det är möjligt att gå med vinst men att gå med över 100 miljoner i förlust varje år känns ganska otroligt och imponerande.

Det finns olika sätt att se på det Gudomliga. Inom kristendomen är det vanligt att se på Gud som en extern kraft som är allsmäktig och som styr från avstånd (Transcendence). Som wiccan så har jag en något mer annorlunda syn på saker och ting. För mig är Guden/Gudinnan Immanent: Hen finns inte bara i sin storhet på avstånd, utan jag tror också att Gudinnan finns inom oss alla och allt levande. I mig, i dig, och dig och ja – i alla flyktingar som kommer hit nu flyendes för sina liv med hopp om ett bättre liv. Det är därför jag inte med gott samvete kan säga att Svenska gränserna måste stängas, att vi skall hjälpa på plats. Det är för lite för sent. Vi bär (oavsett trosåskådning) det Gudomliga inom oss. Alla är vi lika värda! Och kan jag visa på en liten gnutta medkänsla mot de som kommer hit så vet jag att jag kan komma att sova gott om natten och hoppas att om jag en dag står i samma sits så kommer jag att visas mer värme än vad många flyktingar görs! Att visa Medkänsla och Empati är för mig ett sätt att verka som Prästinna i Vardagen. Jag kanske inte har tiden eller orken att göra svulstiga stora ritualer. Men genom att aktivt visa min medkänsla för de som inte har blivit lika lyckligt lottade i livet som jag så känner jag att jag ser med Gudinnans ögon och Arbetar med hennes Händer….