The Teacher (Hierophant)

Tema: Min inre lärare

Frågor:

  1.  Vem eller vad är min inre lärare
  2. Vad faller sig naturligt för mig?

Jag har funderat på det där en del idag. Hur jag egentligen har haft kontakt med min Inre lärare/guide hela tiden. Hon finns där hela tiden och vakar och knuffar i rätt riktning. Hon viskar också väldigt tydligt i mitt ena öra. Hennes röst går inte att ta miste på. Men hon kan bara bara göra så mycket. Det finns inte hur många möjligheter Hon kan lägga i min väg som jag inte tar. Att bryta sig ur min puppa, att bryta den negativa spiralen, det är något jag måste göra själv.

Måste erkänna att jag är rädd. Fick möjligheten att se på mig själv utifrån idag och mer kände än såg hur mitt ganska irrationella beteende kring att faktiskt aldrig göra färidgt något, bryta upp saker i småbitar eller alltid vara tvungen att göra minst 3 saker samtidigt inte bara lutar sig mot en eventuell ADHD-diagnos. Det beror också på att jag är livrädd. Jag är skrämd från vettet för att höra min egen röst. När allt på listan är färdigt, när jag bara gör en sak i taget eller jag faktiskt ser saker hela som de är tänkta att var – då kan det tänkas vara så att jag tvingas se mig och min situation för vad den verkligen är. Och den tanken, på att jag kanske inte alls kommer att gilla vad jag ser och läskigast av allt: Att jag ändå måste nöja mig med detta. Det finns ingen bot eller bättring. Egentligen, det jag är allra räddast för att där i tystnaden, mitt i händelsernas kärna så kommer det vara helt tomt….

Det är fascinerande, det där med att lära sig av sina egna misstag. Bara genom att skriva ner dessa ganska osammanhängande ord så har jag fått ett grepp om vad jag behöver göra. Dessutom har känslan av Närvaron av Henne ( och med Henne menar jag inte nödvändigtvis en Gudinna, utan snarare något mer personligt. Kände bara att jag ville tillägga det.) stärkts och jag känner att jag åtminstone för en liten stund kan vila trygg i att Hon finns där om jag faller…

Det där med vad som faller sig naturligt var en pusselbit som föll på plats när jag insågt att jag inte längre ville äta enligt LCHF-metoden. Inte så att jag tänker börja vräka i mig socker till höger och vänster igen. Utan bara min odrägliga förmåga att se saker ur mer än en synvinkel. Jag gillar  verkligen LCHF sätt att tänka: Ta bort all processerad mat och ät så mycket naturliga råvaror (inklusive fett) som möjligt. Inget socker, inget bröd etc. Men när jag har läst igenom många diskussioner och recept så har jag hittat flera inkonsekvenser (se nedan). Dessa inkonsekvenser har gjort att jag faktiskt har omvärderat min syn på mat. I framtiden kommer jag tillåta mig själv att äta kolhydrater. Framför allt smörgås, potatis och ris. Fas med måtta. Jag kommer också i möjligaste mån undvika alla konstiga tillsatser och halvfabrikat till maten. Socker kommer att bli OK igen, men i måtta. Jag tål inte socker och godis så bra, men för min skull handlar det om att vara medveten om min svaghet och handla därefter.

De inkonsekvenser som jag hittat och känner:

  • Oooh så trött jag är på ägg! Jag vet att det är en fråga om att hitta recept som passar och variera. Men ändå……
  • Byta ut det onda mot något mindre ont? I flera av recepten så används olika former av sötningsmedel. Har det forskats kring detta? Vad är häsloeffekterna? För att inte tala om Fiberhusk eller kokosolja som tillsätts för fibrer eller mättnadskänsla respektive. Snacka om onödigt! Kokosolja – hur miljövänligt är det på en skala?
  • Appropå miljö – Att äta mycket kött, även om det är naturbeteskött är inte bara dyrt utan sliter på miljön och ekosystemen. Sedan får de säga vad de vill. Energimässigt går det åt mer energi till en kossa än en morot!
  • Svart eller vitt – Så tycker jag ibland att jag uppfattar situationen. Vi ”får” inte äta frukt för det är dåligt och innehåller bara en massa fruktsocker och vitkål är så mycket bättre. Men om jag tycker kiwi och banan är 17 så gott då?

Tilläggas bör att det här är MINA åsikter och ingenting jag förösker pracka på någon, allra minst de som älskar och har haft nytta av LCHF. Utan bara ett sätt för mig att visa vad jag menar med ”falla naturligt”. Att äta mer ”rent” men fortfarande lite av allt.