Det här är ytterligare ett gammalt inlägg – men jag kämpar fortfarande med det här personligen så jag tänkte att det faktiskt kunde komma åtminstone någon annan till gagn:

I hela mitt vuxna liv så har jag letat och ropat efter Gudinnan (och Guden på sin kant). Jag har kännt att hon finns där, i utkanten av mitt medvetande. Samtidigt som varje gång jag kommit henne nära tror jag så har hon glidit undan med sitt gäckande skratt. Det har varit som en osynlig vägg. När jag har stått i cirkel med mina älskade systrar och bröder i mitt coven så har ridån dragits åt sidan och jag har verkligen både hört, sett och kännt Gudarna tala till mig. Men denna härliga känsla har varit alldeles för flyktig. Jag har kommit hem – upprymd av det jag har kännt under kvällens ritual för att mötas rakt på av verkligheten igen. Efter några dagar så är det som om det hela bara varit en dröm. En undebar dröm, men ändå inte verklighet. På sista tiden så har jag börjat ana vad det är jag söker och behöver. Jag vill inte bara vara del av en religion där jag möter Gudarna 8 gånger om året. Det är alldeles för opersonligt (och likt kristendomens kyrkogång) för mig! Det jag söker är en möjlighet att känna Gudarna tala till mig i allt det jag gör och i alla de jag möter varje dag! Jag vill kunna hedra dem som har gett mig så mycket i varje minsta sak jag gör. Så föddes tanken på ”Daglig Andlig Vana” (DAV).

Till en början så hade jag lite fel approach när det gällde DAV – jag lovade dyrt och heligtatt från och med Nu skulle jag meditera minst 15 minuter varje dag, hålla ritual varje fullmåne, rena och dekorera HELA lägenheten minst 2 veckor innan varje högtid. Vet inte om det är någon som känner igen sig i detta? Men, hur som helst så blev det här som med alla nyårslöften som vi brukar ta på oss själva. Det gick bra ett litet tag, sedan precis som med mitt firande med mitt coven så kom verkligheten i fatt. Saker som ”måste” göras och vanor som är så djupt inristade att jag föll tillbaka i gamla hjulspår utan att ens tänka på det. Snart, så var jag tillbaka där jag började igen – på andra sidan glasväggen.

Min taktik att ändra alla vanor på en och samma gång fungerade alltså inte och jag var tvungen att tänka om. Hur trodde jag att Gudarna ville att jag skulle hedra dem. Med stora yviga gester någon gång varje år, kantat med dålgt samvete resten av året? Eller med mindre, mer improviserade saker oftare? Nu är jag inte särskilt duktig på att improvisera men det sistnämnda lät mycket bättre. Så jag började sammanställa en lista över små dagliga saker som jag kunde göra för att stärka mitt band med Gudarna. Sedan bestämde jag mig för att ge mig själv lite andrum! Jag tänker inte försöka lära den här gamla hunden att sitta + alla nya trick i bokenpå en gång. De säger att det tar åtminstone 30 dagar innan en vana faktiskt är så pass etablerad att du gör den utan att tänka på det!

Så jag funderade och funderade… Här är min lista på små saker (max 10 minuter) som man kan göra varje dag för att stärka bandet till Gudarna:

  • Läs i 10 minuter – framför allt böcker inom andlighet, självkänsla, mindfullness eller hedendom. Men all form av läsning hjälper oss egentligen att öppna upp våra hjärtan mot det Gudomliga
  • Grunda & djupandas i 5 minuter – Sitt i 5-10 minuter med slutna ögon och bara andas och räkna dina andetag. Försök så mycket det bara går att stänga av det interna tjattret som säkerligen pågår
  • Bygg ditt altare – Det kan vara ditt huvudaltare eller ett altare som du har för ett specifikt syfte. Kanske vill du ha ett altare utomhus? Eller ett i varje rum? Om en högtid är på väg dekorera ditt altare efter smak och säsong. Har du redan ett altare? Se nedan!
  • Sitt vid ditt altare och lyssna (10 min) – som ovan , en bra övning för att bli mottaglig och helt enkelt sluta sända.
  • Ta en promenad (5-10 minuter) – Wicca och häxkonst är starkt förknippade med naturen. Så ut och gå med dig, eller trädgårdsarbeta, eller cykla, eller… Huvudsaken är att du kommer ut åtminstone 10 minuter varje dag! Gärna längre!
  • Tacksamheter – skriv ned minst 5 saker du är tacksam över varje dag!
  • Morgon/Kväll – dedikering – Lite som en bön ungefär. Tänd ett ljus och be Gudarna (eller specifik Gudom) vara med dig under dagen och vägleda dig. På kvällen tackar du för deras närvor och beskydd.
  • Meditera (10 minuter) – många mediterar endast när de tror de behöver det och alldeles för länge. Det bässta är 10 minuter varje dag!
  • Mindfulness (10 minuter) – Praktisera mindfulness är något som kan komma att genomsyra hela din dag så småningom. Men just nu – fokusera på att vara 110% nävarande i allt du gör minst 10 minuter varje dag!
  • Ät med andakt – Låt åtminstone ett mål mat om dagen vara lagat från grunden utan halvfabrikat och ätas sittandes tillsammans hela familjen. Glöm inte bordsbön! Fundera på din relation till mat! Framför allt kring hur du förhåller dig till ”Do what you will. but harm none” i relation till kött.
  • Rena dig Själv (10 min) – När du tar din dagliga dusch/bad låt vattnet rena dig och fylla dig med ny energi
  • Träna – Se till att du rör på dig minst 10 minuter varje dag! (Rekommedationerna är 30 minuter!) . Innan varje träningspass ta tre djupa andetag och sätt dina intentioner med träningen. Vår kropp är vårt tempel som hjälper oss att rent fysiskt att hedra Gudarna. Därför måste du se till att du har tar väl hand om den. Så även träning kan göras till Gudarnas ära!

Många av de saker jag listat ovan är saker som vi kanske redan gör: Träna, äter, läser, tvättar oss…. Men poängen med att göra dessa till en del av vår dagliga rutin är tvådelad:

  1. Det är saker som vi måste göra ändå. Varför inte lika gärna göra det andligt?
  2. Det handlar inte så mycket på VAD vi gör utan HUR vi gör det! En storslagen ritual på 2½ timma kan vara blaha blaha om hjärtat inte finns med! Likadant, om du t. ex varje gång du tränar gör det med intentionen att hedra Gudarna genom att underhålla deras tempel(din kropp) då kommer du att få en helt annan upplevelse än om du gör något utan hjärta.