Läste nyss ett blogg-inlägg från Nyxdotter som verkligen var fascinerande att läsa! Fascinerande för att det i princip var som att läsa något som jag själv kunde ha skrivit! Precis det hon skrev, det hon kände – det har jag känt. Det kunde jag ha upplevt! Dessa tankar fick mig att börja fundera vidare på reflektion och faktiskt divination i största allmänhet.

När jag fortfarande även gjorde tarot-läggningar via e-post för människor så var det i många, många fall som de kort som jag drog lika gärna kunde ha varit dragna för mig själv och någon situation i mitt liv! Jag tror dock inte att det handlade om att jag blandade ihop korten (Hi hi!) och att de egentligen speglade mitt egna trassliga liv – eftersom i 9 fall av 10 så har de jag lagt för varit mycket nöjda med de svar de har fått! Istället så tror jag att den här igenkännings-känslan beror på två andra väldigt viktiga faktorer:

  • Spegling – Inom Wicca finns det ett uttryck (Förekommer säkert på andra ställen också): As within so without (Och vice versa). Såsom inom, så ock utom. Alltså att det jag tänker och känner avspeglar sig i hur jag upplever och vad jag upplever i min omvärld omkring mig! Tankens kraft och allt det. Det fungerar också tvärtom. Jag behöver egentligen inte vända mig till en spådam för att få svar på mina frågor om jag bara är villig och kunnig nog att kunna tysta mitt inre tjatter så att jag kan höra universums budskap till mig. Djur, natur, växter, fåglar, vind – ja kort och gott allt omkring oss kan ge oss de tecken och svar vi behöver. Det handlar bara om att vi skall vara öppna och villiga nog att ta emot budskapet. Joanna Powell Colbert skrev om detta för några dagar sedan: Secrets of the Blackened Pool. Djupt!
  • Lika söker lika – En annan viktig faktor i det här är också att jag (och alla andra) attraherar de människor som kompletterar oss, eller som har samma attityd och livserfarenheter som oss. Det är därför antagligen som jag kunde känna igen mig i många av mina klienters berättelser – för de hade kommit till mig (medvetet eller omedvetet) för att jag delar deras livsöden. Våra vägar kanske bara korsas ett ögonblick men likafullt så har de kanske löpt bredvid varandra en längre eller kortare tid i livet. Samma sak med vänner och kära – min sambo och jag är oerhört lika – vi delar samma erfarenheter. Antagligen undermedvetet varför jag attraherades av honom från början. Mina vänner – på ett eller annat sätt så är de förutom ett stort stöd och support även mina lärare. För att genom att se på deras liv så ser jag även fragment av mitt, men jag kan titta på det på ett mer objektivt stt och förstå vad jag behöver veta för att växa nästa steg på min livsväg! För det är ju det som är det fantastiska! Jag är inte fast vid en speciell väg, en speciell kraft eller självbild. Jag kan själv bestämma vem, vad och var jag vill vara och då kommer jag också attrahera andra lärare i livets skola! Mina ”gamla” vänner kommer att vara kvar, de är en del av min livsväv trots allt. Men samtidigt – så tror jag att det finns en anledning till varför vissa vänner och kälekar helt enkelt glider i från varandra…