Hoppas få se er på min nya sida, redo att fånga era drömmar!

Du kan inte med tillfredsställande noggrannhet bestämma en partikels position såväl som rörelse i rymden samtidigt, även om det verkar som om sådana värden kan fås…

Knepigt värre eller hur? Men på samma sätt är det ju med tHM: Han representerar på sätt och vis en tid av limbo där vi står mitt i ingenting, trots att vi inte faller. Vi kanske tar en paus från livet och tar ett steg tillbaka. Släpper taget. Eller så inser vi att vi måste sluta kämpa (försöka hitta ett exakt värde) emot livet själv och låter det livets flod få föra oss dit vi är ämnade. ”Allt flyter” som ett kännt citat säger.

Igår var en sådan där dag. Sista dagen på mitt dagsjobb innan 3 dagars ledigt. De här dagarna är alltid värst. För jag vet att dagarna är låååånga, men kan ändå inte låta bli att räkna timmar och minuter tills visslan ljuder. Men ju mer jag räknar, desto långsammare går tiden. När jag är som mest besatt av tiden så är det som om själva tiden står stilla….

Så lärdomen jag tog med mig från gårdagens kort var denna intention:

I will let go – and let Go(ddess)……..

Måste ha fungerat ganska bra – för dagen gick ganska fort trots allt!

Om anledningen är den första så ja, jo det kan vara en bra idé att se över dina blogg-vanor. Hur pass mycket låter du bloggandet styra ditt liv? Har du mardrömmar och ångest för att du inte vet vad du skall skriva? MÅSTE du bara uppdatera bloggen minst 2 ggr per dag? Eller MÅSTE du bara gå ut på nätet 25 ggr i timmen för att läsa andras bloggar och framför allt se om någon har skickat en kommentar på det du skrivit? Och du kanske blir förkrossad när det visar sig att du inte har fått några nya kommentarer på över 2 minuter? Då skulle jag säga att din relation till bloggande inte är riktigt sund och behöver ses över. Inte nödvändigtvis behöver du sluta, men bloggande skall inte vara en besatthet eller ett jobb. Det skall vara roligt och befirande!

Men det var kring den andra anledningen – Ingen läser min blogg ändå, vad spelar det för roll? – som jag verkligen ville skriva idag! För det är en väldigt viktig sak som du måste rannsaka dig själv och fråga dig själv: Om du vill sluta blogga för att du tror att ingen läser: Känns det fortfarande som om du har något viktigt att säga? Om JA! Då måste du helt enkelt bara fortsätta med din blogg! För du vet aldrig när ett stycke, en mening, eller till och med ett litet, litet ord från en av dina poster kan förändra hela världen för en annan läsare! Regelbunden läsare eller en som snubblade av en ren slump och aldrig kommer åter, det spelar väl egentligen ingen roll. Dina ord kan ändra ett helt liv! I mitt fall var det en bild.

För du vet aldrig när ett stycke, en mening, eller till och med ett litet, litet ord från en av dina poster kan förändra hela världen för en annan läsare!

Det var för några dagar sedan som jag var på besök på Spindelmors Topplista för att se om det fanns något spännande att läsa bland alla nya och härliga bloggar som har registrerat sig på sidan. Av en ren slump (?) snubblade jag över sidan Hednisk Häxkittel . Det jag snubblade över där var som sagt inget storsvulstigt. Ingen textgrupp som gav mig en tankeställare. Det var en bild och orden: ”Detta var det coolaste jag sett!”. Jag kunde såklart inte låta bli att klicka och en liten, liten bild startade en hel lavin! Det gav mig en sådan tydlig Aha-upplevelse att jag ´höll på att falla av stolen! Jag riktigt kände hur mitt liv som jag lever det där och då förändrade mitt liv och min livsväg totalt!

Så ni som bloggar för att ni känner att ni har något att säga och för att det har en mening med det: Fortsätt med det! För ni vet aldrig när just era ord berör någons hjärta. Och om vi bara med våra texter eller bilder kan få beröra en enda person i deras liv och kanske tom ”rädda” livet på dem – kan det inte vara värt all plåga och frustration kring att få fram ett bra inlägg? ¨Så fortstätt skriva!!!

Och om vi bara med våra texter eller bilder kan få beröra en enda person i deras liv och kanske tom ”rädda” livet på dem – kan det inte vara värt all plåga och frustration kring att få fram ett bra inlägg?

 Och tack dessutom till alla MINA läsare! Ni få och ni många. Jag vet inte om det jag skriver berör er som det jag skrev om tidigare. Men jag uppskattar era kommentarer något oerhört och jag känner att jag fortfarande har saker att säga – så än blir ni inte av med mig!

1. Wildwood Tarot

2. Vanessa Tarot

3. Faerie Tarot

Skriv en kommentar och berätta vilken lek DU tycker jag skall köpa! Lottar ut en tarotläggning med min nya tarotlek så småningom bland er som kommenterar!

För många år sedan, när jag fortfarande bodde hemma så kunde jag ungefär vid den här tiden på året gå ut sent på kvällen och titta upp mot himlen. Jag brukade oftast inte gå så långt (det var ju ändå lite läskigt) – oftast  bara mellan huset och verkstaden. Ibland upp i hästhagen över vägen. Kände jag mig riktigt modig så kunde jag gå och ställa mig mellan huset och stallet som låg 100 m bort, där ingen form av ljust fanns över huvudet taget. Med händerna i fickorn (för det var bitande kalla minusgrader ute) så tittade upp mot himlen. Jag kunde se inte en, inte 2 inte tiotals utan tusentals, ja kanske till och med miljontals med stjärnor på himlen och jag brukade snurra runt med huvudet vänt upp mot det mörka himlavalvet och vara helt fullständigt överväldigad över dess storhet. Detta var flera år innan jag ens började närma mig Wicca och dylikt.

Det var länge sedan jag hade möjligheten att göra något liknande och jag saknar det jätte-mycket. Jag bor just nu i utkanten av centrum av en storstad. Ljus, lampor, neonskyltar, lampor – de finns överrallt och det blir aldrig riktigt mörkt någonstans. De fåtal gånger då jag faktiskt får se stjärnor på en mörk himmel är det a) satelliter b) bara ett fåtal och de klarast lysande tyvärr. Det sker oftast vid de tillfällen när jag börjar tidigt, tidigt att jobba och går till jobbet innan solen börjat smyga sig upp. På sistone har jag som sagt börjat sakna det där med att kunna slukas upp av stjärnhimmeln helt… Hur länge sedan var det inte jag t. ex kunde se Vintergatan?

Många skulle kanske tycka att det här är ett slags lyxproblem som jag har. Ljus och upplysning är något som gör att vi kan ha den livsstil och utveckling som vi har i västvärlden. De har rätt såklart, i måttliga mängder. Men jag har börjat se det som en förorening också. Som smog, något som vi får alldeles för mycket av och som begränsar vår sikt och andningsmöjligheter. För mycket ljus och vi kan inte se mörkret. För mycket ljus och vi kan inte se de svagare ljuspunkterna som syns längre bort. Sådant som drunknar i allt brus annars, men som vi behöver se (som vintergatans stjärnor. Men även information från vår Själ eller det Gudomliga. För mycket ljus och vi stressar rent fysiologiskt sönder vår kropp för att den inte får chansen att slappna av och vila i mörkret. För mycket intryck hela, hela tiden. För flera hundra år sedan innan den tekniska revolutionen så var vi uppe med ljust och gick och lade oss när det var mörkt. Det är detta som vår kropp är kodad för rent genetiskt. Några hundra års framsteg kan inte bara sådär skyffla bort flera tusen år av genetisk kodning. Därför är inte för mycket artificellt ljus och blip blip bra för oss! Jag bör också tillägga att jag inte på något sätt skyr ljuset! Vår kropp och vår gärna behöver stora mängder dagsljus för att må bra! Det är som sagt den mer artificiella ljuskällan som jag är emot. Det går kanske att efterlikna solen på syntetisk väg, men biologin kan vi inte lura. Det går inte nånsin att få det lika bra…

Ljud-föroreningar

När jag väl hade lyft på locket till de här tankegångarna så lät de sig inte stoppas. Jag började fundera: Om vi nu omedvetet stressas av all den här mängden ljus, neonskyltar och lampor – hur är det då med vår ljudmiljö? Många har säkert upplevt hur tröttande det kan vara att visstas i buller, även det mer lågmälda varianten en längre period. Vi blir trötta, lättretliga och får ofta huvudvärk. Är det ett mer kroniskt högre ihållande buller så kan tom tinnitus utvecklas. Det jag åtminstone inte hade tänkt på tidigare var hur även ljud som inte klassas som buller kan vara oerhört stressande och det utan att vi egentligen är medvetna om det.

Den första gången jag för första gången blev medveten om det här då var jag nog ca 10 år. På min mellanstadieskola så hade varje klassrum en stor ventlationstrumma i ett hörn. Vissa dagar kunde jag komma in i salen och märka att något var riktigt fel. Men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var. Tills jag insåg; Ventilationen var avstängd! Ventilationstrumman stod alltid på och surrade med sitt bakgrundsbrus som hjärnan smart nog filtrerade bort. När det sedan blev tyst bildades ett ljudvakkuum. För det är så hjärnan gör: Den tar till sig ALL ljudinformation som den kan plocka upp och analyserar dessa. Sedan filtreras bort det som inte är nödvändigt att höra (enligt hjärnan alltså) och det blir till ett bakgrundsbrus som vi hör men inte hör. Detta göra hjärnan HELA tiden. Inte undra på att vi blir trötta på en bullrig arbetsplats!

Det fascinerande är att jag har märkt att lika mycket som den moderna människan är rädd för mörkret så är hon också rädd för tystnaden. På mitt arbete t. ex så går TV alltid i fikarummet, vare sig någon tittar eller inte. Skulle jag måhända stänga av den så blir alla så förvånade och chockade och börja undra om den är trasig…. Jag är egentligen inte ett dug sämre. När jag t. ex skall ut och gå så kliar det i mina fingrar att ta med mig en mp3-spelare av något slag och sätta pluggarna i öronen för att skärma ute inte bara bullret utan även Naturen självt. Det är som om jag och min hjärna är så vana vid den ”normala” bullernivån att vi blir rädda för det vakkuum som skapas utan det. Hmmm! Det som vi missar här, förutom det rent fysiologiskt stressande i att hela tiden 24/7 filtrera information är att vi precis som med de avlägsna stjärno missar de svagaste rösterna. Som den från vår inre Själv eller Inre Gudinna. Bara när vi kan landa helt i nuet och inte alltid bombarderas av ljud-föroreningar kan vi på fullaste allvar börja lyssna innåt och mellan raderna, på vad som verkligen Är.

Speaking of witch: Nu skall jag klä på mig och gå ut på en natur-promenad (utan hörlurar) och låta regnet fukta mina kinder!

Jag blev inspirerad att göra min egen icke-lista för 2012:

• Du har varit väldigt fokuserad på att hitta en bra balans mellan familj och arbete 2011 och du börjar närma dig! Så fortsätt med vad du håller på med!
• I november började du att lyssna på vad din kropp ville säga dig och fick omedelbar belöning! Wow! Bra jobbat! Keep going!
• Du har alltid varit världsbäst på att drömma stora drömmar! Fortsätt drömma och vägra det som bara är halvdant så att du verkligen kan säga JA! till det som är fantastiskt!
• Att sticka och virka får dig att slappna av och jorda, vilket du behöver i stora mått. Så det är en bra sak att fortsätta med på regelbunden basis!
• Det är fortfarande bara tysta viskningar i motvind, men du börjar bli allt bättre på att lyssna på vad Gudarna har för budskap för dig i ditt dagliga liv! Bra jobbat!
• 2011 tog din tarot-praktik en drastisk vändning och det var som att hitta hem för dig! Men det innebar ett stort känslomässigt och praktiskt risktagande. Fortsätt att våga våga!
• Steg för steg har du blivit mer strukturerad och ordningsam och det blir bara  bättre! Hurra!

Så, det var min lista det! Vad är DIN lista? Vad (o)lovar du 2012? ^^ Dela gärna med dig av dina egna tankar kring detta!!!!

Vad skulle DU vilja läsa mer om? Inget är för litet eller trivialt! Sänd mig en not och fyll min brevlåda och kommentarsbox med förslag!!!!!!! Jag väntar och längtar…..

Common! Bring it!

Är du intresserad av att lära dig mer om tarot? Hur du använder dessa märkliga kort både till husbehov och specifika tillfällen? Har du hållit på med tarot en tid och funderar på att låta 2012 bli det år då du tar ditt utövande till en ny nivå? Har du ett special-intresse inom tarot som du vill fördjupa? Oddsen är mycket höga att du hittar något som passar för just dig om du bara läser vidare! Härligt eller hur?

Kurser & E-böcker 2012

Som en del i min önskning att komma närmare Gudarna, att få en mer intim kontakt med dem har jag bestämt mig för att börja läsa/studera Wicca-relaterade böcker minst 10 minuter varje dag. Först trodde jag att jag skulle få damma av och läsa om några av mina tidiga mer elementära böcker. Kanske till och med köpa nytt. Sedan insåg jag att det fanns en bok som jag faktiskt inte hade tittat i på väääääääääldigt länge och som även om det är ett skönlitterärt verk har inspirerat så många: Avalons Dimmor av Marion Zimmer Bradley! En riktigt klassiker från 80-talet (den är nog sorgligt nog oop på svenska nu verkar det som) som inspirerat så många wiccaner. Jag till exempel fick den i hemläxa att läsa första gången jag började närma mig mitt första coven! Aaah! Det  var tider det! Att få en 900 sidor stor tegelsten i hemläxa…^^

Början

Hur som helst, det jag börjar med varje dag när jag skall läsa är att tyst för mig själv dedikera dessa ynka 10 minuter till att låta vara den stund då Gudarna kan tala till mig genom den bok jag har valt. Det kan låta märkligt, men det är ändå fascinerande hur mycket jag ändå har fått i insikt än så länge – och jag har bara kommit till 4 kapitlet!

Dedikation

Det jag upplever starkast hos mig själv och i omgivningen omkring mig är känslan av att om jag(vi) bara har de rätta sakerna, säger de rätta orden och kastar lite älvdoft upp i luften så kommer automatiskt Gudarna att börja prata med mig och visa på magiska och fantastiska ting. Och så levde de lyckliga….  Men det fungerar ju inte riktigt så, eller hur? Kommunikationen med Gudarna är inte en envägskommunikation och framför allt så är det inte någon byggsats där vi vet att om vi tar steg 1 och sedan steg 2 så når vi målet. Visst, genom ritual, bön och meditation när vi har tid så har vi möjligheten att snappa upp småbitar av det Gudomliga samtalet. För att kunna fånga upp större och visare pusselbitar så måste vi vara villiga att dedikera oss själva till ”Den Heliga Konsten”. Vi måste våga sätta vårt Prästinneskap i första rummet. Före mat, före hushåll, före familj, kärlek och barn. Att vara Prästinna måste helt enkelt få en högre status än bara: ”Jag gör det när jag har tid”.

Offer & Mörka platser

En del av Wicca och framför allt Hedendom som vi väldigt sällan besöker är diskussioner kring olika former av offer-titer och att omfamna mörkret.  Men wicca är inte bara fluff, mys-pys och ringdans. Det är en Natur-religion och som varandes sådan så omfamnar den både livet och döden. Det ena kan inte finnas utan det andra… I gamla tider så sägs det att de som vördade asarna  gjorde blodsoffer till dem. Idag bör offret vara av annan art: Vår tid. Vi kan inte förvänta oss att vi skall i vårt hektiska ”moderna” liv skall kunna lägga till vår andliga praxis och utövande på toppen avallt annat som vi ”måste” göra. Lägger vi till måste vi dra ifrån. För övrigt så är Wicca polariteternas religion: Liv & Död, Mörker & Ljus, Guden & Gudinnan. Och det här är min tro när det gäller för oss att kunna uppleva fullständig glädje så måste vi även uppleva fullständig sorg. Vill vi leva för fullt så måste vi också vara villiga att möta döden när vår tid är kopmmen och nornorna klipper av tråden. Men vi lever i ett lycko-samhälle där vi bara skall vara glada, produktiva och lyckliga ibland. Så är ju självklart inte fallet. Det är en falsk sterotyp. Vad det leder till är alla dessa mörka känslor som vi håller inom oss: Sorg, vrede, avundsjuka, mörker, ångest. Vi håller och håller och till slut så måste den energin ta vägen någonstans och oftast så blir det i form av olika diffusa fysiska symptom som panikattacker eller tryck över bröstet. Det börjar gå upp för mig nu att det vettiga egentligen är att alltid möta dessa känslor rakt på och inte undvika dem. Just nu är jag lyckosam nog att inte vara i någon traumatisk situation, men har precis vandrat ut ur mörkret från en. Efterklok som jag är så inser jag nu att jag hade kunnat må så mycket bättre om jag faktiskt hade mött min vrede, ångest och sorg rakt på. Fasst det var ju det där med att jag kände mig tvungen att vara stark för andra. Vem är stark för mig?

Kvinnors magi

Om 3 veckor är det dags att fira Beltane. En av de stora eldhögtiderna inom Wicca. Beltane är ju som allra mest sammankopplat med groende frön och fruktbarhet även om det är så mycket mer. Fast här tänkte jag mest fokusera på fruktbarheten och den mer sensuella delen av Wicca. För Wicca är en sensuell och sexuell religion, det bör vi aldrig glömma! I roten ligger ett av våra heligaste sakrament: Föreningen mellan Guden och Gudinnan i den Heliga Riten. Innebär såklart inte att vi är en grupp sexgalningar som gör både det ena och det andra under fullmånen. Istället innebär det att vi är inbjudna att bejaka oss själva och bejaka vår sexuella energi.

Making love is making a connection

Making the connection is making energy

Making energy is making magic

Making magic is making love

Inom kristendomen har framför allt kvinnors sexualitet setts som en synd. Inom Wicca får vi uppleva att vi är döttrar av Gudinnan – hur kan våra kroppar då vara syndfulla och skamliga. Det är många generationers skuld som måste skrapas bort, men är det inte hög tid att vi börjar göra det nu och njuter av de kroppar som Gudarna givit oss?!

1. Det första och viktigaste: Sluta med vad du håller på med omedelbums! Jo, jag vet – om du är fast i en dålig vana det kan vara lättare sagt än gjort. Oftast är vanor eller olika andra former av besatthet (som i mitt fall datorer)  betydligt mer djupt rotade än så. Men, genom att för tillfället se till att sluta med vad du gör så kan du också skapa dig själv en kort stunds respit och andningshål. Jag har märkt att det egentligen inte spelar någon roll vad du gör: Dricker  vatten, står på huvudet eller läsa en bok. Det viktigaste är egentligen att du gör något annat!
2. Se till att få perspektiv! Ibland när vi är fast i en (o)vana som vi har svårt att bryta och kanske tror att vi inte kan bryta så kan det hjälpa att motivera sig själv genom att ställa följande frågor: ”Om jag fortsätter hålla på med det här, vad befinner jag mig om 5 år?” och ”Hur viktigt är det för mig om fem år att jag faktiskt gör just detta just nu?” Med största sannorlikhet så kommer du se att saker som vi kan tycka är super-viktiga just nu i denna sekund egentligen är synnerligen världsliga när vi sätter dem i perspektiv mot resten av vårt liv!
3. Dela upp det i småbitar! I vissa fall när anledningen till att jag känner mig YUCK! sitter så pass djupt att bara tanken på att ens försöka få till en förändring känns både skrämmande och totalt överväldigande att jag blir paralyserad bara för att jag inte har den minsta aning om var jag skall göra, så kan det hjälpa att se till att dela upp problemet i fler överkomliga småbitar. Vill jag springa Stockholm Maraton så kan det i början av året kännas lite överväldigande efter all julmat. Men om jag som första mål sätter upp att faktiskt börja träna eller till och med att bara kunna springa 4 kilometer på raken!
4. SKRIK! Jo, det är synnerligen terapeutiskt! Anledningen till att det är det för mig är att när jag kör fast, blir obalanserad eller på annat sätt måste ta tag i konflikter (som jag avskyr)  så trycker jag ner och försöker extremt hårt att kontrollera mina känslor. Att skrika rakt ut är ett bra sätt att förlösa dem. Men ett tips är väl att göra det på ett ställe där folk inte lyfter på ögonbrynen kring det du håller på med! ^^ En gardrob kanske, eller varför inte en avlägsen bergstopp?
5. Gå ut i Naturen! Här är min svagaste länk, vilket är fånigt egentligen eftersom jag trots allt säger mig tillhöra en Naturreligion: Wicca. Men jag har jättesvårt för att komma ut i nature. Eller bara ut, ut generellt trots att jag vet hur läkande frisk luft och lite rörelse kan vara. Och det faktum att själva Moder Natur med sina varsamma energier rhar hög balanserings-faktor!

BONUS: Till sist vill jag avsluta med ett visdomens ord från en som har varit där och som hamnar där allt som oftast fortfarande – Var snäll mot dig själv! Om du inte lyckas ta dig loss vid första försöket, eller om du får återfall: Det är OK! Vi har alla varit ur balans titt som tätt! Du är inte ensam! Ta bara ett djupt andetag och kom ihåg: Imorgon är en ny dag!