Etiketter
En av de få fördelarna med att arbeta med det jag gör är att jag har möjligheten att möta och lära känna människor som, om jag skall vara riktigt ärlig aldrig ens skulle ha hälsat på om jag visste vilka de var och vad de stod för om jag fick välja.
När det gäller M så fick jag inte välja och idag så är jag enormt tacksam över detta! Vi blev sammanfösta på en arbetsposition som innebar 1 timme där vi kunde få vara i fred. Idag så kommer jag verkligen inte ihåg hur vi började prata om våra respektive trosåskådningar. Jag tror att det var att jag läste en bok om tarot, eller häxkonst eller liknande och han frågade. Oavsett vad, början är inte viktig utan vad som utvecklades sedan som har förändrat mig för evigt.
M är en av de mest fascinerande människor som jag träffat! Det visade sig att M var vad jag nog skulle kalla för ultra-kristen. Han äter,andas, sovas och lever för sin Jesus, Guds oändliga kärlek och det han läser i bibeln. Jo, han är om jag förstod honom rätt så är han bokstavstroende dessutom. Alla liknande fall, då har har personen ifråga varit fanatisk och/eller hjärntvättad. Inklusive Vittnet som försökte dra djävulen ur mig för att han sett mitt pentagram. Men den här killen utstrålar bara nyfikenhet, genuinitet och en stor dos av kärlek till sin Gud. Det var ganska läskigt, men fascinerande men när M beskrev sin synnerligen öppna och personliga relation med Gud och Jesus så var det som att se mig själv i en spegel. Byt ut dessa mot Guden & Gudinnan istället och det skulle kunna ha varit mig själv och många av mina häxsystrar han pratade om. Många av oss är så stolta över (och kanske inte så litet högmodiga) kring att VÅRT sätt att se på den Gudomliga Källan är att H*n finns runt omkring oss och inom oss, inte någon skäggig gubbe på ett moln. Och här kom han, M och berättade om sin Gud och sin synnerligen personliga relation till denne. Jag känner en stor ödmjukhet inför att jag har fått ta del av dennes världsbild och lärt mig att det är betydligt mer som länkar oss samman än skiljer. Och skall jag vara ärlig, om det inte hade varit för min personliga historia och mitt egna bagage och om jag mött den här formen av kristendom tidigare så hade jag mycket väl kunnat kalla mig kristen. För den religion han representerar för är inte den hycklande, bigotta och patriakala relgion som vi har lärt oss att avsky utan en religion full av Fullständig Kärlek & Tillit…
Var Nyfiken – Vet Ingenting – Fråga Vidare
Underbart, Anna! Tror verkligen att alla har sin egen väg, och man gör det man känner är rätt för stunden. Men ja, tror vi inte egentligen alla på samma guddom?! Den som är livets källa och kärleken?! Resten är på ett sätt petitesseri….om man ser det hela utifrån universums perspektiv?!
När det är sagt; Det som jag tycker blir svårt med de kristna (som jag själva var en av för 4 år sedan!) är det att man inte accepterat andras sätt att tro på. Dessutom har jag rejält ont av att de tror att alla människor, även barn, är syndare som förtjänar döden för det. At DETTA är grunden de bygger på – för utan detta hade ju Jesu offer och frälsning varit onödig, eller hur. Det blir liksom så svårt att vara människa då, om man tror att varenda fel-steg man tar är syndigt, och att djävulen påverkar mig och leder andra för att leda mig i fördärvet…livet blir otrolig svårt och svart/hvitt på det sättet. Usch, vad jag har kämpat i mitt liv av de orsakarna…
Visa tankar! Jag håller fullständigt med dig! Det finns alldeles för många likheter mellan såväl stora som små religioner och trosåskådningar. Det är nog samma Gudomliga Källa egentligen. Men där är hedningar nog ganska unika i att kunna acceptera någon annans tro. Men jag skall vara ärlig, de två kristna jag har mött på mitt jobb (Inklusive M) har varit långt ifrån att försöka propsa på mig sin religion. De har varit mycket vettiga, bara väldigt troende och främst evangeliserat genom levnadsexempel. Det är mycket intressant det du skriver omutgångspunkt i synd för alla. Jag skall faktiskt fråga M om det nästa gång vi träffas! Skall bli intressant att höra hans syn på det hela!
Pingback: Berättelsen om min rå-kristne vän, del 2 « Bara Anna